Pierre Hammarström

Som jag berättade igår är Sverige världsmästare på att dalta med förbrytare och våldsmän. De verkliga offren får nöja sig med några tusenlappar och sina liv förstörda för all framtid.
Vi värnar fel sorts frihet. På nätet är det allas förbannade rättighet att bli en del av avloppsvattnet som flödar i anslutning till det här.
Frihet för vem? Till vilket pris? Varför är vi i Sverige så måna om rättigheter för idioterna? Varför är det viktigt att värna hatet? Varför sätter vi en ära i att dalta med brottslingar?

Jag dras med ungefär samma hjältar som jag växte upp med. Men några nya har jag allt. Två av dem är kvinnor som med hjälp av det skrivna ordet orkat igenom det största mörker som kan lägra sig över en människas liv. En är Englas mamma.
   Hennes mod och återhållsamma vrede, hennes kärlek till sin dotter och hennes makalösa mod inför framtiden, slår undan knäna på mig i ren hänförelse.
  Jag älskar hennes texter. Hon har omvandlat hatet till något konstruktivt. Hon låter mörkret spinna som en katt.
  Hon bjuder in skräcken. Hon överlever när det egentligen är omöjligt. Hon är en blomma som slår rakt igenom asfalten och upp mot solen.
En annan kvinna jag kommer att högakta är Emma. Mamma till Max och Saga i Arboga. Hennes vilja att inte glömma. Hennes helt nödvändiga önskan att berätta för världen hur kärleken till hennes barn ser ut, hur stor saknaden är, hur vidrigt orättvis den här världen kan vara, har träffat rakt i hjärtat.

Jag får berättat för mig att dessa två makalösa kvinnor tvingas stå ut med oförskämdheter från anonyma jävlar ute på nätet. Människor med perverterade hjärtan som tar sig friheten att hugga där det känns.
  Hur är man funtad då? Hur är man skapt om man tar sig in på en annan människas blogg, kanske denna människas allra viktigaste kanal ut mot en oförstående omvärld, och sedan börjar kasta handgranater omkring sig?
Varför försvarar vi alltid rätten för människor att degradera sig själva? Så fort en människa lämnar en lucka, visar en svaghet, så är trollen där och hugger.
Utan att vara i närheten av att vara lika sårbar som dessa kvinnor har jag också gjort misstaget att skriva hur jag egentligen mår, i stället för att förställa mig, ljuga och hålla skenet uppe. Vad det har gett mig? 
En fraktion av mobbare som jag fått rådet att strunta i. Det gör jag också.
Men dåliga dagar låter jag deras önskan om att jag ska dö, deras oförblommade hat, deras fradgastinna ursinne över allt jag gör, ta över och jag blir ledsen.

För ungefär hundra år nyktrade folket till och byggde det här landet på kristna, hjärtliga och moraliska grunder. Nu håller samma folk på att tippa hela skiten över kanten.

Dagen är fantastisk. Solen skiner, det är varmt och ändå sitter jag med persiennerna nere. Jag tycker det är lite äckligt varmt.

Men det är fantastiskt. Jag saknar inte kylan, halkan eller alla kläder man måste ta på sig när man ska gå ut.

Bara för att gå ut med hundarna i en kvart så måste man stå i 10 minuter för att klä på sig.

Nu öppnar man bara dörren, tar på sig sina "foppa" toffler och kliver ut. Det är otroligt skönt.

Känna lukten av nyklippt gräs. Skönt att slippa skotta snö. Stå i 5-10 minuter och kasta snö för att sedan en timme senare så är det lika mycket igen.

Sommaren är fantastisk. Synd att den är så kort. Vintern är ungefär 4-5 månader medans sommaren är 2 månader och har vi tur så är den 3 månader.

Igår kväll när jag gick ut med hundarna så var det 19-20 grader.

Sommaren är så fantastisk. Man kan ha dörren öppen och känna dofterna från gräset, folken som grillar och tilll och med hur än vidrigt surströmming luktar så är det ett vackert tecken på att det är semester, sommar och alla har glatt humör.

Nu börjar semestrarna ta slut. Sommarlovet för dem som har det tar slut. "Elendet" börjar. Jag ska för första gången känna på hur det är att vara arbetslös. Eller jag rättar mig själv. Jag ska för första gången känna hur det är att vara arbetssökande.

Jag vill ha ett fast arbete. Det spelar ingenroll ifall det är vaktmästare, bankman eller fiskare ute på de 7 haven.

Jag vill ha ett arbete där jag kan försörja mig själv. Flytta hemifrån. Skaffa mig ett eget ställe där jag kan kalla mitt hem. Mamma och pappas radhus eller lägenhet vad det nu än blir kommer alltid vara hemma, men när jag skaffar eget så blir det MITT hem.

Jag vill bli oberoende av mina föräldrar. Jag vill bli riktigt vuxen med ett riktigt ansvar. Jag gillar att ha ansvar.

Men först ska jag njuta av det sista av denna sommar. Sedan börjar "elendet" med hösten, vintern,våren och sedan står vi där igen och drar in de första dofterna från alla grillar runt om Timrå. 

Pierre Hammarström 

För ett par dagar sedan satt jag på lunchen och läste aftonbladet, där står det att Jackie Arklöv har ansökt om nåd. Den mannen ska inte ha en chans till nåd.

För er som inte vet så var Jackie en av dem tre männen som rånade en bank i Kisa den 28 maj 1999. Under flykten var det 2 poliser som stoppade dem. Det var Olle Borén (42 år) och Robert Karlström (30 år). Dem vart avrättade efter vägkanten med 1 skott vardera i nacken. Sedan har Jackie gjort fruktansvärda saker i sitt liv.

"I kriget begick han krigsförbrytelser, dels i stridssituationer, dels i lägren Gabela och Grabovina, där han enligt dom i bosnisk domstol också gjorde sig skyldig till omfattande tortyr av muslimska fångar, bland annat gravida kvinnor, vilket han också erkänt. I maj 1995 blev Arklöv tillfångatagen av muslimer i staden Mostar i Bosnien-Hercegovina och dömdes i första instans i september 1995 till 13 års fängelse. Efter att ha överklagat friades han i februari 1996 från ansvar för vissa av gärningarna och straffet sänktes till åtta års fängelse." Källa: Wikipedia..

Jackie vart i alla fall dömd till livstid fängelse här i Sverige. Så den mannen ska defenitivt inte få gå på våra gator igen.

Han vill ha en andra chans. Får Olle eller Robert en andra chans? Dom behöver inte be om en andra chans! Dom gjorde ingenting fel.

Jackie bestämde att den 28 maj, slutar deras liv.

Han satte 2 familjer i sorg och saknad.

Han har inte förstått vad nära och kära till Olle och Robert har känt efter den 28 maj 1999.

Han påstår sig vara en bättre man nu och att han vill anpassa sig och vill bli accepterad i samhället.

Han kommer inte bli accepterad.

Han ska aldrig kliva på samhället´s asfallt igen.

Det får inte Olle eller Robert göra.

Dom får aldrig känna värmen från sommaren eller kylan från vintern. Dom får inte se sina barn växa upp. Dom får inte bli gamla tillsammans med den person dem älskar. 

Det bestämde Jackie Arklöv den 28 maj 1999.

Man får bara en chans i livet. Döden kan komma när som helst. Lev ditt liv på det viset du vill. Köp vad du vill köpa, gör det du vill göra och lev DITT liv som du vill.

Så länge folk inte bryter lagar så kommer jag alltid respektera dem. Men så fort dem ger mig en anledning att inte respektera dem längre kommer jag inte göra det.

Den 28 maj 1999 förlorade Jackie Arklöv min respekt.

Vila i frid Olle Borén.

Vila i frid Robert Karlström.

Pierre Hammarström

HEllö..

Jag kommer inte på någonting vettigt att skriva. Ska snart lämna från mig datorn till en förälder. Jag ska snart sova. Jag vill, men har varken tiden, motivationen eller insperation att skriva ett meningsfullt inlägg. Det kommer nog imorgon.  Vad vill ni kära läsare läsa? Skicka in lite kommentarer så ska jag välja ut någonting. Hoppa inte över att kommentera vad ni vill läsa.

Det blir så pinsamt annars.

Jag ger er makten över min blogg för ett inlägg.

Hejsvejs

Pierre Hammarström

Inte friskt.

Men fantastiskt.

Pierre Hammarström

Det börjar sakta men säkert att närma sig fredag. På fredag är det timårland, det är säkert inte en superhöjdare, men Dirty Dixxx spelar. När dom nu för en gång skull spelar på hemmaplan måste jag gå. Jag och Mattias ska ta oss till Timrå´s torg.

Just idag har det gått ganska sakta eftersom det regnat hela dagen och då blir det drygt att vara inne och göra sådana där tråkiga jobb. Men skönt med omväxling också, inte bara rensa buskar.

Jag är oerhört sugen att titta på basket nu.Under Sundsvalls Dragons säsong säger jag att jag ska titta på en match men jag kommer aldrig in att göra det. Men nu kan jag inte spela basket på minst 3-4 dagar, det är ett måste att det inte regnar under dom dagarna. Eftersom föreningen jag bor på har byggt basket planen så dåligt. Jag tror jag skrivit om det förr. För det blir STORA vattensamlingar under korgarna(?). Det tar flera dagar innan det försvinner. Sedan är planen för kort och det finns inget stängsel. När det blir det undebara CLUTCH ljudet så studsar bollen underkorgen på asfalltskanten och försvinner in i skogen. Väldigt irreterande. Ungefär lika irreterande Peter Forsberg´s alla Comeback´s. Lika irreterande att Timrå inte gjort klart med 22 Martin Sonnenberg. Dem har inte gjort det offentligt men man vet ju aldrig. Lika irreterande som att det Azur blåa landslaget inte gjorde bäättre från sig i VM. Lika irreterande att Arsenal aldrig värvar en ny målvakt. Men värst är trots allt BarceLÅNA.

Men en positiv grej är att det snart är fredag.

Skönt eller hur?

Pierre Hammarström

Uppmärksamhet är någonting alla vill ha, vissa lite för mycket men vissa lite mindre. I fjol när jag jobbade på Örnen så hade jag kepsen bak och fram. Det var nog ingen som hejade eller gjorde någonting för att hälsa. Man kan ju ge en nick, blinka till eller bara flina lite snällt. Man kan säga hej på så många sätt. Men det var ingen som hälsade. Förutom pappas´s gamla arbetskamrat.

 Men i år när jag skippat kepsen och kör frilla hälsar alla?
Samma människor kan ju inte mognat så mycket på ett år? Samma människa som gjorde allt för att inte behöva hälsa vinkar och flinar när man kommer och går. Det skrämmande är att det är vuxna som gör det. Ungarna hälsar hej vilt för jag hade dem på vivsta skola för några månader sedan. Så dom hälsar. Men nu hälsar dem vuxna också. Jag tar det lite personligt. Varför ville dem inte hälsa när jag hade kepsen? Så många frågor om varför folk inte hejar på ungdomar som inte är "normalt" klädd.

Sedan tycker jag att basketen i sverige borde få större uppmärksamhet. Den där förbannade fotbolls Allsvenskan kan dom fylla tidningen med men att Sverige´s första NBA draftade spelaren ska spela för svenska landslaget hemma i Borås då skriver dem en liten notis? Att våran största spelare igenom tiderna. Joackim Novah tar man inte som svensk. Därför blir Jonas Jerebko den första, en 208 centimeter långa och 104 kilo tunga svensk. Han vart draftad av mitt kära Detroit Pistons. Han hade ett kanon år som rookie. Han snittade 9.3 poäng på 80 matcher. Han startade 73 matcher av 80 vilket var mest i hela Detroit. Han tog 6 defensiva retuerer per match och 3 offensiva per match. 9 poäng som forward och som rookie är bra. Sedan ska man ju veta att han fick alltid möta dom svåraste spelarna. Hade alltid den bästa mot sig. Tex, när Detroit spelade mot Cleavland Cavaliers då fick han möta LeBron James. Bästa spelaren i ligan. När dem spelade mot Los Angles Lakers då spelade han antingen mot Kobe Bryant eller Pau Gasol. O.s.v. Jag kan dra hur många som helst. Men han fick alltid spela mot den svåraste spelaren. Men i alla fall så skriver dem ingenting om där förbannade fotbolls Allsvenskan kan dom fylla tidningen med men att Sverige´s första NBA draftade spelaren ska spela för svenska landslaget hemma i Borås då skriver dem en liten notis? Att våran största spelare igenom tiderna. Joackim Novah tar man inte som svensk. Därför blir Jonas Jerebko den första, en 208 centimeter långa och 104 kilo tunga svensk. Han vart draftad av mitt kära Detroit Pistons. Han hade ett kanon år som rookie. Han snittade 9.3 poäng på 80 matcher. Han startade 73 matcher av 80 vilket var mest i hela Detroit. Han tog 6 defensiva retuerer per match och 3 offensiva per match. 9 poäng som forward och som rookie är bra. Sedan ska man ju veta att han fick alltid möta dom svåraste spelarna.

 Hade alltid den bästa mot sig. Tex, när Detroit spelade mot Cleavland Cavaliers då fick han möta LeBron James. Bästa spelaren i ligan. När dem spelade mot Los Angles Lakers då spelade han antingen mot Kobe Bryant eller Pau Gasol. O.s.v. Jag kan dra hur många som helst. Men han fick alltid spela mot den svåraste spelaren. Men i alla fall så skriver dem ingenting om han under säsongen? Men vardags mat som att Andreas Svensson är skadad för 100 gången i följd, då skriver dem stora repotage, sedan ställer dem frågan till Jonas att varför är basketen så liten i Sverige?

Det är deras jobb att medla ut till ungdomarna som läser tidningen att det går att komma från sverige och spela i världens bästa basketliga. Nej, Basket måste få större uppmerksamhet. Skit i skadade Anders Svensson och skriv om en frisk Jonas Jerebko!

Jag kanske låter bitter men jag säger som Tony Rickardsson, ja e int bitter,

Pierre Hammarström