Livet är undebart
Hejsan.
Nu var det länge sen senast jag skrev ett vettigt inlägg. Det har varit svårt att komma på någonting att skriva.
Idag när jag vaknade såg jag ut genom fönstret med mina trötta ögon. Det var ingen fantastisk syn, bara träd utanför mitt fönster och en jädra massa snö. När sinnet om på plats log jag för mig själv. Ikväll är det match. Idag är det match, Arsenal mot Tottenham Sp*rs. Jag ville så gärna se den. Hittade ingen bra stream kanal på internet. Vi har inte Viasat Hockey. Jag ville till Bite Line, men ingen som vill gå. Känner ingen som är fotbolls intresserad. Jag svor för mig själv.
Men jag gick ner, säger god morgon till mina föräldrar som sitter med varsin tidning och en kopp kaffe. En typisk scen från ett Svensson-Svensson avsnitt. Jag log för mig själv. Pappa sa att jag inte skulle bli arg, han visade mig en artikel om Martin Sonnenberg. Att de fortfarande inte kommit överens om vilken tid han skulle komma. Jag sa att jag inte brydde mig, men jag vart besviken, ledsen och förkrossad. Vill läsa att Martin kommer till veckan. Jag vill se den artikeln. Nu har jag väntat på artikeln att han skulle komma. Den fick jag. Men jag får inte artikeln NÄR han kommer.
Jag bläddrade vidare, tittar på vad är det för sport idag. Kom på att det är skidåkning, Big Air Snowboard och Big Air skidor. Jag kom på att Jon skulle ställa upp. Vilken otrolig dag det blir tänkte jag. Massa skidåkning fotboll, hockey och sedan när jag tittade vidare så stod det att det är UFC. Då tänkte jag att det är ju UFC 123 på The Palace i Detroit. Men det var en event i Tyskland. Det gör ingenting. Det är UFC.
Vid 4 halv 5 åt jag en grym middag. Redan då slog det mig. Att fan vad man har det bra. Några timmar senare klädde på mig och åkte med broder på matchen. Jag gick den fantastiska vägen till vaktmästeriet. Det ensamma vägen till något härligt. Till ett socialtnätverk. Där alla problem utanför E.on Arena blir bortglömda. Sedan slogs TVN på. Det var nyheterna. Alla tystande, det var en nyhet att en 83 årig kvinna blivit våldtagen i Falun. Det vart en livlig disskution. Hur man kan vara så skadad i huvudet. Att man ger sig på en gammal kvinna. Att man är skadad nog att attackera någon överhuvudtaget. Men en 83 årig kvinna?
Sedan när det var färdig pratat och nyheterna var slut. Då var det bara hockey som gällde. 3-4 timmar bara hockey. Mannen på radion berätta resultaten från övriga matcher i Elitserien. Det var som musik. MoDo Hockey hade förlorat. Med 3-1. Alla vart glada. Krokerna från Ö-vik. Krokerna från Skabb Räven Arena hade förlorat.
Nu var dagen lite gjord. Förlusten Arsenal åkte på mot Tottenham försvann. Lite grann. Den fanns kvar. Men den vart enklare att smälta med att MoDo förlorat. Ni Ö-viks bor som läser detta, känner lika dant om Timrå IK. Jag respekterar det. Jag respekterar eran åsikt.
Timrå matchen började. Första perioden stod jag på ståplats. Första gången denna säsong. Timrå gjorde mål genom våran Norr-man Martin Röymark. Det var en sån lättnad, en sådan glädje att höra Timrå publiken.
Första perioden var bra. Jag gick till vaktmästeriet, Där var det fullt med folk. Jag älskar verkligen det. Det var full disskution hur vi spelade. Jag gav mig in i disskutionen. Vi var ganska eniga om att Timrå åkte mycket skridskor.
Vi enades om att vi skulle se samma spel i andra perioden och komma tillbaka med en stabil ledning. När vi kom ut så bjöd Timrå på ett helt annat spel. Det var som att de var slutkörda efter första perioden. Resten av matchen var bara en enda lång transport sträcka av nervositet, hopplöst och ett fasansfull match. Men jag gick inte hem. Det går inte. Brynäs går ikapp till 2-1. Vi stojar ut all glädje när Anton gör 2-2. Ett mål från igenstans. Man trodde inte att det skulle vända.
Förlängningen var nervös riktigt nervös. Straffar. Hur ska det gå?
Röymark och Pärssinen är solklara kom jag och domarvärden överns om. Men osäker om vem som skulle ta den 3dje ifall det skulle bli en 3dje. Brynäs spelare sätter den. Röymark missar. Juha Pitkimäki räddar deras andra, Timo missar Timrå andra, Brynäs missar deras 3dje, då klev Kim Hirschotich in.
Vi tittade på varandra och skrek ut att det kan inte vara sant? Kim? Han har ju varit oduglig denna match, Som alla andra sedan han kom hit. Han glider fram, han sätter den. Jag stod som en fågelholk i 2-3 sekunder innan jag förstod att han gjort mål. Det betyder att det är lika igen. Juha räddar Brynäs straff. Corso missar Timrås. Juha räddar brynäs 4 eller 5 straff. Kim kliver in igen. Det kan gå tänkte jag och tänkte på klippet jag sett på YouTube. Det kan gå. Jag skrek och hoppade av glädje när han la den straffen. Han hade avgjort med en snygg straff. Jag kunde gå hem med ett lendee på läpparna. Med kunskapen om att Timrå tagit 2 poäng och MoDo noll.
Och att det var UFC ikväll. Tittar på det just nu.
Så nu vet ni min sport dag. Att den fick mig att skriva ett inlägg. Ni har gjort det bra ifall ni orkat läsa så här långt.
Kommentera gärna =)
Ha det bra
Pierre Hammarström
