Pierre Hammarström

Jag har inte skrivit på super länge om vi bort ser från att jag skrev om Stefan Liv. En stor sorg låg över sport världen. Det var som ett lågt tak. Det var som att vara i en tryckkammare. Det var läskigt hur känslan i kroppen ändrades så fort man såg en artikel om Stefan.

Men just nu tycker jag att det börjar gå till överdrift om alla dess artiklar. Ge Stefans familj lite andrum. Vi i sport Sverige behöver inte ha all information på en gång. Låt hans kära få tid med sitt sorg arbete.

Vart äcklad av att se vad sportbladet hade gjort. En av Stefan´s bästa vänner David Petrasek stod med sin son i famnen som såg märkbart ledsen ut, sportbladet körde en mick under näsan på Petrasek. Började fråga hur han kände och så vidare, medans hans son såg väldigt ledsen ut och hans fru stod helt förkrossad i bakgrunden. Hur är man som människa då?

Dessa hockeyspelare är tillgängliga för journalister året om, men kan inte journalisterna ge dem 1 vecka ifred när deras bästa vän har lämnat jordsskorpan. Lämna dem ifred. Vi utomstående kan läsa om det där när det värsta har lagt sig. Vi behöver inte JUST NU uppdateringar.

Många ser hockeyspelare som hjältar, med utrustningen. Men när utrustningen har kommit av så är de vanliga människor! Och vanliga människor behöver tid för sig själva, för att vara med sina familjer. Få vara med sina vänner och sörja tillsammans me dem, inte med en mick under näsan.

Överskriften är ett citat av Gandhi, han har rätt, När du blir konfronterad av en sådan här fruktansvärd sak, kan du bara övervinna det med kärlek. Kärlek till sina barn och sin hustru/make.

Så låt dem vara ifred.

See you later alligators!